A N N I K A

sen ska jag äta en hjärtformad semla.

nu ska jag fortsätta med de amerikanska miljörörelserna.

jag har alltså inget internet hemma så jag kan för närvarande tyvärr inte blogga. sitter hemma hos tobbe nu och vi pluggar. eller dvs jag har gett upp mitt pluggande för att uppdatera mig på kändisar osv. statistiken ligger till så här: tobbe har läst 70 sidor och jag har läst ehh…5 sidor. ångestframkallande or what. men det var fem jävligt krångliga sidor som jag fick läsa om typ tre ggr och så har jag även skrivit en halv sida. så…jag är fortfarande jävligt mycket sämre på att plugga.
men jag tror inte jag orkar plugga mer. eller, det vore skönt att tänka att jag läst 7 sidor, så jag kanske läser två till.
haha.
nästan så att jag börjar gråta.

jag kanske bloggar lite mer när ångesten har lagt sig. nu måste jag läsa.

(jag använde den även som mustasch och fluga. )

Igår lärde malin mig vad bluetooth är. haha,  jag fick en “wow”upplevelse. tobbe har åkt till stockholm, jag har tråkigt med mina indianer och sånt. men jag är i hammarkullen för internet dog och nu tror jag inte att jag kommer komma hem pga snöstormen eftersom pappa inte har några vinterdäck. imorgon är det skola igen, vi ska diskutera i grupp och jag hoppas det inte blir lika flummigt och långdragit som förra gången så jag kommer iväg lite tidigare, men om det blir det så beror det förmodligen på mig i alla fall eftersom jag inte läst något av det vi skulle läsa. jag kan inget om amerikanska miljörörelser. bara jag hinner hem så jag kan hämta min biobiljett till Familjen Savage.

tobbe fixar te och mackor. vi ska börja titta på andra säsongen av arrested development. jag har även kunnat plugga en del ikväll utan att ständigt bli avbryten av mina tankar. jag har föreslått att vi ska slänga ut teven, han sa att det bara var jag som var så beroende av teven och att han tyckte att han kunde få behålla sin. jag har ätit massor av solrosfrön. och jag vill sova. tack för pratet, A-M och Lydia, ni betyder så mycket.
har köpt en fin röd knopp och en randig poptröja också, det hjälpte mig att bli på bättre humör

7 märkliga saker om mig:

1, jag hanterar alla mina rädslor genom att bli otroligt intresserad av dom. eller det är i alla fall så min psykolog tror att jag hanterar dom. detta har uttryckt sig i perioder av extremt intresse för terrorister, hitler, utomjordingar, naturkatastrofer, klimatförändringar etc. konstigast kanske var mitt extrema intresse för trädgård som var ett uttryck för min rädsla för just trädgårdar. jag tänkte verkligen bli trädgårdsmästare, jag har det fortfarande som en plan B (fast jag har ingen plan A)

2, jag går regelbundet till en psykolog, det har jag gjort i typ 2 år, detta tycker jag är lite märkligt eftersom jag aldrig haft ätstörningar eller skärt mig i armarna, men det är ju gratis så lika bra att utnyttja det.

3, jag äter inte gullök för att jag alltid tyckt att det ser ut som larver. tro mig, jag har försökt, det går inte ner. däremot om den är riven går det utmärkt.

4, jag brukar intervjua mig själv, särskilt efter att jag sett ett realityprogram där kameran följer personen (en våt dröm). och jag brukar prata med mig själv när jag har varit ensam i mer än låt oss säga 12 timmar.

5, jag vill brista ut i musikalsång ungefär hela tiden, helst på spårvagnen.

6, jag är väldigt fascinerad av överklassen och kändisar, kanske 70% av mina dagdrömmar genom livet har handlat om att jag blir rik och berömd. (ändå är jag väldigt stolt över att komma från förorten…haha, men jag tror det ingår när man kommer från förorten så därför skäms jag inte så mycket över det.)

7, jag har aldrig ätit kräftor. eller hummer. och jag skäms över detta.

jag är inte påväg till skolan. idag gick det helt enkelt inte, kunde inte förmå mig att gå ut genom dörren trots att jag var helt påklädd.
orkar inte må dåligt över detta så jag ska strax sätta mig och plugga. idag vill jag bara åka hem till mamma.

nu ska jag fortsätta baka mitt dagliga bröd (ciabatta) och sen måste jag plugga som fan så det blir något av mig, så jag får åka till antarktis.

ibland när man känner ett sånt stort behov av att prata så kan det vara svårt att prata. så ganska ofta fastnar det inne i nåt slags arkiv som ligger nånstans mellan dom inre organen, tillsammans med allt annat man hållt inne med under åren.